När jag är framme så går jag runt husen ett varv det är väldigt slitet, på kanten på huset sitter det en blodig lapp på den står det med fula bokstäver HJÄLP. Lappen sitter fast med en spik. Rädslan kryper sakta över mig, men jag bestämmer mig ändå att knacka på. Jag höjer handen och knackar försiktigt, jag hör hur det är någon som kommer gående. Dörren öppnas sakta men säkert, det är en liten unge som öppnar. Jag säger
– hej med dallrig röst
Jag får ett svagt hej tillbaka. Jag frågar om jag får komma in och hon tittar på mig med arga ögon och sen nickar hon försiktigt.
Vi går in, jag kollar mycket fundersam på hennes arm då den är blodig. Jag frågar försiktigt vad som har hänt då sa hon att… Jag blir lite rädd men då berättar hon att hon för några dagar sen ramlat ner från ett träd när hon försöker komma upp för att kunna se om det fanns något hus eller något i närheten. Det var då hon sett det här huset sen när hon var påväg att klättra ner för att jag gå till huset så klev hon på en gren som gick av på mitten och hon föll ner och fick en spik i handen. Det var den spiken jag satte fast lappen med och jag tog blod från mitt sår och skrev lappen. Nu blöder det igen för att jag har bara rivit upp skorven

Jag frågar hur länge hon hon har varit här och hon säger
– varför bryr du dig
– För att du är ett barn
– Jag är faktiskt 5 år
– Ja då är man väl ett barn
– Ja kanske det man vad vill du
– Hur kom du hit och varför är du här
– Jag kom hit med ett flygplan
– Berätta mer!
– Jag och min storasyster skulle till något land jag kommer inte ihåg vilket
– Ja
– Och då kraschade planet och jag vet inte om min syster lever för att när jag vaknade så var hon där men sen somnade jag och när jag kollade dagen efter så var hon borta.
– Va
– Ja hon var borta! Skriker hon och börjar gråta
Jag tröstar henne och hon säger
– Nu vet du nu kan då gå
– Men jag har ingenstans och bo
– Men bygg en koja då
– Kan inte jag få sova här
– Okej men då får du sova i skrubben