Jag vaknade till av att en våg kommer över mig, typ och jag får en kallsup med smak av salt, jag slår upp ögonen och jag känner hur det svider av all salt och för att det är så ljust. Jag reser mig upp jag ser soluppgången. Efter en stund börjar jag tänka på hur långt tid det kan ha tagit sen kraschen. Efter en stund har jag kommit fram till att jag tror att det har gått en vecka eller två för att om det bara hade gått en timme så borde jag nog ha sett någon annan men för att just nu är jag alldeles ensam. Lukten av blod blandas med doften av saltvatten.

Min mun är tor som en trä bit och min mage kurrar. Jag känner att jag måste leta efter föda. Det känns som om jag har vandrat i en timme i den stora ljungen. Jag hör hur fåglarna kvittra och känner doften av jord. Jag ska precis klättra ner för ett sten ras, jag tar ett kliv på en sten och ett till men när jag kliver på den tredje stenen så är den läs jag faller handlöst ner för alla stenar. När jag slår upp ögon känner jag hur smärtan är stark, jag reser mig upp och hör en porlande, jag pressar busken framför mig och ser en flod. Jag faller på alla fyra och slurpat i mig alt vatten.

Efter en stund fortsätter jag att gå, jag får en banan klunga rakt i huvudet jag åt mer en 10 stycken. Sedan börjar jag gå igen efter en stund ser jag ett gammalt gammalt hus på en kulle. Jag går närmare och närmare…….