Jag sitter i min stol och nickar och ler till den feta flygvärdinnan som just gick förbi. Bredvid mig sitter en gammal dam som har gott om rynkor i ansiktet, hon har inte så lite av dom på resten av kroppen heller. Vi små pratar lite då och då. Tanten var väldigt flygrädd så jag försökte lugna henne med att det var vanligt med dåligt väder och lite turbulens på denna sträcka, men hon är inte så övertygad.
Plötsligt skakar planet till. Damen börjar hyperventilera och är påväg att svimma och jag ropar på en flygvärdinna . Men hon bara springer förbi och börjar prata stressat med dom andra flygvärdinnorna.
Det blir en stor smäll och jag ser hur ena motorn lossnar, en man ställer sig upp för att gå och prata med piloterna, men plötsligt börjar flygplanet att störta rakt ner. på bara några sekunder har planet störtat flera hundra meter rakt ner mot stilla havet. Jag hör hur det smäller, känner min egna nervositet, det luktar och smakar bränt, jag ser hur planet faller. Syrgasmaskarna faller ner i bra höjd så att jag kan dra den till mig. Tanten bredvid mig har svimmat så jag sätter på henne masken. Det blir sånt högt tryck så att planet spricker på mitten, mannen som stod upp flyger ut och blir i mina ögon bara ett svart sträck när mannen sugs ut och försvinner men ett skrik.

Sekunderna där efter går inte att förklara, dom var fasansfulla.

Jag hann inte tänka förrän vi störtade i det stora blåa havet.